Nedböjningsberäkningarna för bjälklag görs med ett antal lastkombinationer och i många fall underlättar datorstödd dimensionering möjligheten att bestämma konstruktionens deformationer. Den enklaste metoden för att beräkna ett plattbjälklags nedböjning på grund av egentyngd och yttre last är att betrakta plattan som strimlor upplagda på två stöd.
Beräkning av bjälklagsplattans nedböjning kan då göras utifrån pålagt moment. Om förhållandet mellan spännvidden, L, och KL-träplattans tjocklek, hKLT, är mindre än 10 ska större hänsyn tas till skjuvdeformationen.
För ett bjälklag som är fritt upplagt på två stöd kan nedböjningen i mitten av spannet på grund av böjmoment beräknas enligt ekvation 5.7:
5.7 \({w_{\rm{m}}} = \frac{{5 \cdot q \cdot {L^4}}}{{384 \cdot E \cdot I}}\;\;\;\;\;\;\;\;\;\)
där:
q | är jämnt fördelad last. |
L | är bjälklagets spännvidd. |
E | är bjälkagets elasticitetsmodul, se avsnitt 3.3.1. |
I | är bjälklagets tröghetsmoment, se tabell 3.9. |
Nedböjningen av ett momentbelastat bjälklag eller platta fås förutom av böjmoment även av tvärkrafter. Skjuvdeformationens andel är beroende av plattans elasticitetsmodul E, plattans skjuvmodul G och förhållandet mellan plattans tjocklek hKLT och spännvidden L. För KL-träplattor är förhållandet E / G ungefär 15 – 30 och i praktiken brukar hKLT / L vara mellan 0,02 – 0,04, vilket leder till en skjuvdeformation mellan 5 – 20 procent av böjdeformationen.
Skjuvdeformationens bidrag ws till den totala deformationen kan beräknas enligt ekvation 5.8:
5.8 \({w_{\rm{s}}} = \frac{{\beta \cdot M}}{{b \cdot {h_\rm {KLT}} \cdot G}}\)
där:
β | kan sättas till 1,2 för rektangulära tvärsnitt. |
M | är böjande moment. |
b | är plattans bredd. |
hKLT | är plattans tjocklek. |
G | är hela tvärsnittets skjuvmodul. |
Takbjälklag av limträ och KL-trä.