Förbanden är ofta en konstruktions svaga punkt. Därför är det extra viktigt att omsorgsfullt tänka igenom hur ett förband fungerar statiskt, men även beakta förbandets påverkan på andra funktioner. Med förband avses de lastbärande delar vars uppgift är att sammanbinda olika byggnadsdelar i den bärande stommen. Konstruktionens systemlinjer bör normalt sammanfalla med strukturelementens tyngdpunktslinjer. Dessutom antar man ofta att dessa möts i antingen ledade eller momentstyva knutpunkter.
Konstruktören ska förstå hur förbandet överför krafter och genom noggrann utformning göra denna kraftöverföring möjlig. Konstruktörens första uppgift är att beräkna förekommande krafter och moment för att kunna dimensionera förbandet. Krafter och moment ska sedan överföras av förbandet och det är av yttersta vikt att man använder sig av korrekta mekaniska modeller.
Trä är ett hygroskopiskt material med fuktrelaterade rörelser. Detta är en viktig aspekt att beakta vid dimensionering av förband så att träet ges möjlighet att svälla och krympa vid fuktförändringar utan att alltför stora inre spänningar uppstår. Eftersom träets draghållfasthet vinkelrätt mot fiberriktningen är relativt liten, kan virket spricka vid uttorkning. För infästningar och förband av KL-trä är de fuktrelaterade rörelserna små och oftast används KL-trä till sådana användningsområden att detta inte utgör ett problem.
I gällande dimensioneringsregler finns modifikationsfaktorerna kmod och kdef som tar i beaktande att hållfastheten blir lägre och deformationen större när fuktkvoten ökar.
Det saknas fortfarande underlag och fastlagda principer för KL-trä i ett flertal infästningssituationer som kan uppkomma. Med gott omdöme och erfarenheter från traditionella träkonstruktioner kan de flesta fall emellertid lösas. En situation där det finns uppenbar risk för till exempel fläkning är när ett fästdon förorsakar dragning vinkelrätt mot fiberriktningen som visas i figur 4.2. Vid infästningar i en KL-träskiva minskar dock risken för fläkningsbrott då tvärgående brädskikt oftast fördelar ut spänningen. Om risken för fläkning kontrolleras med samma metoder som för konstruktionsvirke eller limträ underskattas därför förbandets bärförmåga.
Då KL-träskivor innehåller brädor med fiberriktningen åt olika håll (oftast med en skillnad av 90 grader) är det av största vikt att vara medveten om infästningarnas placeringar för att undvika infästningar i ändträ eller för korta infästningslängder. Förbandet medför ofta att dimensionerande area minskar och tvärsnittet försvagas på grund av genomgående skruvar, inslitsade plåtar och dymlingar.
Figur 4.2 Risk för fläkning förorsakad av belastning vinkelrätt mot fiberriktningen.
Figur 4.3 Placering av träskruvar har stor betydelse för utdragsbärförmågan, om de är placerade i brädskikt med fibrerna vinkelrätt mot eller parallellt med träskruvarna.
