För KL-träkonstruktioner är det i likhet med övriga lätta konstruktioner att ljud vid låga frekvenser är svåra att isolera bort. Det är därför viktigt att säkerställa ett väl fungerande bjälklag, då det är svårt i efterhand att åtgärda eventuella problem. Vanligtvis klarar bjälklag normala spännvidder med de plattjocklekar för KL-trä som finns på marknaden. Vid långa spännvidder och för att styva upp plattan kan bärande, lätta innerväggar användas för de laster som förekommer i bruksgränstillstånd. I ett sådant fall måste även direkt ljudtransmission mellan lägenheterna beaktas.
För att uppnå god ljudmiljö krävs det i de flesta fall att flanktransmissionen minimeras, se figur 8.2. Det kan göras i princip enligt två metoder, avvibrering med hjälp av flanktransmissionsspärr alternativt med fristående inre beklädnader av bärande delar. En kombination av dessa metoder förekommer även.
Flanktransmissionsspärrar används för att reducera vibrationerna i framför allt vertikal riktning. Ofta består de av elastiska lister som monteras så att man får en avskiljning mellan våningarna som minskar ljudöverföringen, men tillåter överföring av statiska krafter. Flanktransmissionsspärrar kan utföras på flera olika sätt. Gott resultat har sålunda erhållits med spärrar av elastiska material men också med icke-elastiska spärrar i form av stålrullar. En elastisk fog måste kunna ta upp eventuella lyftkrafter. Den förankring som behövs för detta får dock inte äventyra fogens akustiska funktion.
Exempel på stålrullager som reducerar flanktransmissionen.
