KL-trä uppvisar stora likheter med andra produkter i trä i fråga om olika hållfasthetsegenskaper:
- Hållfastheten varierar med vinkeln mellan spänningen och fiberriktningen, så kallad ortotropi.
- Hållfastheten minskar när fuktkvoten ökar.
- Hållfastheten minskar när belastningstiden ökar.
- Materialegenskaperna varierar både inom en och samma komponent och mellan olika komponenter.
KL-träets uppbyggnad med korsvis lagda brädor utjämnar trämaterialets variationer och minskar egenskapsskillnaderna. Hållfastheten hos en produkt av KL-trä bestäms till stor del av tvärsnittets uppbyggnad. För KL-trä blir därför ytbrädornas draghållfasthet och tvärskiktens rullskjuvhållfasthet avgörande i brottskedet. I likhet med andra konstruktionselement i trä och i byggnadssammanhang är styvhet oftast dimensionerande. I bruksskedet styr tvärsnittets uppbyggnad i ännu större grad vilket resultat som kan uppnås. I jämförelse med plattor av trä, såsom tvärspända plattor som ofta används i brokonstruktioner, uppvisar KL-trä en lägre styvhet i huvudbärriktningen för plattor med samma tjocklek. KL-träplattan kan däremot ta betydligt större last tvärs huvudbärriktningen.
Vid statisk dimensionering av KL-trä och träkonstruktioner i allmänhet utgår man från ett karakteristiskt hållfasthets- eller styvhetsvärde, fastställt på basis av provning i laboratoriemässiga förhållanden och av ett bestämt antal provkroppar. Normalt utgår man vid hållfasthetsdimensionering från den nedre 5-procentsfraktilen, det vill säga det värde som statistiskt sett underskrids i 5 fall av 100. Med kännedom om det karakteristiska hållfasthetsvärdet bestäms dimensioneringsvärdet i det enskilda fallet med olika partialkoefficienter och omräkningsfaktorer. Karakteristiska styvhetsvärden såsom elasticitetsmodul och skjuvmodul bestäms på motsvarande sätt, men med utgångspunkt från medelvärdet i stället för 5-procentsfraktilen.
Hållfasthetsprovning av KL-trä.
