KL-trä som bjälklagselement, så kallad platta, ska ta hand om vertikala laster såsom nyttig last och egentyngd och föra dem vidare till upplagen. Plattan kan även hantera horisontella laster som till exempel vindlast. I sitt enklaste och vanligaste utförande består en konstruktion av KL-trä av fritt upplagda plattor placerade på två upplag. Upplagen kan bestå av stöd längs hela plattans längd eller av punktstöd med ett givet avstånd. För bjälklag eller likartade konstruktioner med relativt små spännvidder är jämtjocka plattor att föredra men vid större spännvidder kan det vara ekonomiskt motiverat att förstärka plattorna med exempelvis limträbalkar och därmed skapa ett T-tvärsnitt. Nedböjning eller svikt är ofta dimensionerande för bjälklag.
Plattor av KL-trä kan bära i en eller flera riktningar. Om den bär i en riktning dimensioneras den som tidigare nämnts likt en fritt upplagd plattstrimla. Om den dimensioneras i två bärriktningar, vilket inte är så vanligt, kan den betraktas som en tre- eller fyrsidigt upplagd platta.
Även om de bärande brädorna i huvudbärriktningen har störst påverkan på plattans egenskaper så måste hänsyn tas till tvärlager vid deformations- och spänningsberäkningar. Rullskjuvningsbrott kan uppträda i KL-trä, vilket innebär att träfibrerna rullar eller glider mellan varandra vid skjuvspänning tvärs fibrerna och det resulterar i större skjuvdeformationer och lägre tvärkraftsbärförmåga. Geometri och tillverkning har därför stor betydelse och brädor utan kantlimning eller spont och med bredd-tjockleksförhållande mindre än fyra betraktas vara benägna till rullskjuvningsbrott.
Samverkansbjälklag av trä och betong, se figur 2.3, har använts under längre tid, men huvudsakligen utanför Sverige och oftast vid renovering av äldre träbjälklag. Principen för dessa bjälklag är att tryckkrafter tas i den ovanliggande betongplattan och största delen av dragkrafterna tas i den underliggande träkonstruktionen. Det innebär att det ställs stora krav på förbandet mellan trä och betong. Om trä och betong är fullständigt förbundna med varandra så har tvärsnittet endast en neutralaxel och töjningen kommer att vara kontinuerlig över hela tvärsnittet. Om inga tvärkrafter förs över mellan trä och betong, betraktas bjälklaget däremot bestå av två individuella delar.
Installationer utgör en viktig del av en byggnad och påverkar i många fall de bärande elementens utformning. Vid större håltagningar i träkonstruktioner krävs ofta förstärkningar i olika former för att föra krafter förbi håltagningar för installationer. KL-träskivor och -plattor har den fördelen att även för stora håltagningar klarar KL-trä ofta att fördela och överföra krafterna till intilliggande konstruktioner utan att extra förstärkningar krävs. Naturligtvis gäller det i likhet med andra material att till exempel undvika stora håltagningar i tvärsnitt med stora spänningar.
Exempel på håltagning i KL-trä. Skivornas uppbyggnad gör att det finns stora möjligheter för
arkitektonisk utformning och anpassning mot beställarens önskemål och krav.
Väggskivor av KL-trä har normalt god bärförmåga. Vertikala lasten på en väggskiva kan betraktas som en linjelast och skivor med tjockleken 80 mm kan dimensioneras för att ta laster över 100 kN/m. Om möjligt bör bjälklagsplattans upplag på en väggskiva centreras på bästa sätt för att undvika eller minimera eventuella excentricitetsmoment. Det är emellertid ovanligt att den vertikala lasten kommer ner helt centriskt, så detta bör beaktas vid dimensionering av väggskivor. För väggskivor med stora fönsteröppningar bör det uppmärksammas att skivorna mellan fönstren bör betraktas som pelare med en knäcklängd motsvarande våningshöjden.
