Vid dimensionering av stomsystemet eftersträvas en hög tillförlitlighet även i brandlastfallet. Så länge kraven på klass E (integritet) och klass I (isolering) vid brand är uppfyllda, kan reserver i bärförmågan i den globala strukturen utnyttjas. Exempel på detta är att en pelare i en brandcell kan dimensioneras för lägre brandmotstånd än övriga bärande delar i brandcellen under förutsättningen att det finns alternativa lastupptagningssätt. För stabilisering av flervåningshus används ofta skivverkan och stabiliteten hos byggnaden måste vara säkerställd även om skivverkan delvis reduceras till följd av brand.
Brandteknisk dimensionering av byggnadskonstruktioner görs traditionellt på elementnivå, det vill säga man betraktar varje byggnadsdel för sig, till exempel väggar, bjälklag och pelare, oberoende av eventuella inspänningar i upplagen. Detta motsvarar samma förhållanden som vid brandprovning. Teoretiska modeller finns för KL-träskivor där skivans uppbyggnad med avseende på tvärgående skikt blir helt avgörande för bärförmågan. KL-träskivor har bra motstånd mot brand eftersom konstruktionen är tät och inbränningen oftast kan betraktas som endimensionell.
Inbränningshastigheten för barrträ är 0,65 – 0,80 mm/minut enligt Eurokod 5. I brandfallet uppstår en asymmetri med avseende på geometri och mekaniska egenskaper som oftast ligger till grund för dimensioneringen, se vidare avsnitt KL-trä och brand. I tabell 6.5 ses en sammanställning av brandklasser för några väggskivor av KL-trä.
Tabell 6.5 Exempel på väggar av KL-trä som uppfyller krav på avskiljande förmåga vid brand, EI, efter olika tider. Brandmotståndet gäller under förutsättning av KL-träskivorna är fixerade mot en anslutande konstruktion.
| Brandklass | Skivtjocklek (mm) |
| EI60 | 80 (3-skikt) |
| EI90 | 120 (5-skikt) |
