Fasadtypen är vanlig i slagregnsrika områden i västra Sverige och i Norge. En fördel är också att det är förhållandevis enkelt att byta ut och reparera skadade partier.
Under de senaste årtiondena har den förhärskande åsikten i Sverige varit att liggande panel klarar påverkan av regn sämre, att vatten skulle driva in i fogarna och skada träet. Stående panel har i stället ofta rekommenderats eftersom vattnet där inte ligger kvar på brädernas kanter. Senare undersökningar om fasader och fukt har visat att det är lämpligt att inta ett mer nyanserat förhållningssätt. Den del av träet som är mest känslig för vatten är ändytorna. Ändträ i stående panel utsätts för större fuktbelastning än ändträ i liggande panel.
Utformning, spikning och skarvning
Några detaljer i den konstruktiva utformningen som man särskilt bör uppmärksamma för att försäkra sig om en beständig fasad kan formuleras i följande grundregler (gäller såväl stående som liggande panel):
- Med en luftspalt mellan panel och vattenavvisande vindskydd fungerar ytterväggen enligt tvåstegsprincipen, det vill säga det vatten som trots allt tränger igenom det yttre skyddet hindras av det inre skyddet att nå väggkonstruktionen. Vid sockel och över fönster behövs särskild vattenavledning av till exempel plåt.
- Uppåtvända ändträytor bör täckas. Andra uppåtvända träytor kan lutas så att vattnet rinner av.
- Nedåtvända ändträytor ska utformas så att de kan ytbehandlas.
- Panelen avslutas lämpligen 200-300 mm över mark.
- Panelbräder bör varken vara för breda eller för tunna. I bägge fallen finns det risk för svällning, krympning, kupning och sprickbildning.
- Panelbräder bör grundas runt om före montering.
- Skarvning av panelbräder på platsen bör i möjligaste mån undvikas. Stora längder kan erhållas genom användning av fingerskarvat virke. Bild 2 visar förslag till lösning om man ändå måste skarva.
- Man bör spika så att virket inte spricker och man bör inte spika genom två bräder som måste kunna röra sig inbördes. Spikning nära ändträ är alltid riskabelt. Spikhuvudet slås in till brädans yta, men inte längre.
- Träpanel bör efter uppsättning kontrolleras så att den är fri från sprickor och hål.
Bild 1. Liggande profilerad panel spikas med en spik 30 mm från brädans underkant.
Bild 2. Liggande panel skarvas genom att panelbräder kapas vinkelrätt och monteras dikt an mot varandra. Spikhålen förborras och bräderna skråspikas. Skarvar bör fördelas jämt över fasadytan.
Olika typer av liggande panel
Bild 3 och 4. Förvandringspanel har varit allmänt förekommande i slagregnsrika områden. Förvandringspanelen består av oprofilerade panelbräder som spikas i vertikal spikläkt. Panelen ger god luftning och enstaka panelbräder är enkla att byta ut.
Bild 5 och 6. Fjällpanel är i princip en enkelfalsad panel med triangulärt tvärsnitt och ett utseende som förvandringspanel men med en större anliggningsyta mot bärverket.
Bild 7 och 8. Falsad liggande panel är en "förbättring" av förvandringspanelen med ett ökat skydd mot vatten i fogarna. Falsen tjänar även som en styrning av panelbrädan vid monteringen.
Bild 9 och 10. Falsad enkelfas var tidigare relativt allmänt förekommande. Den ger en varierad fasad med större panelbredd och djupare fas med skuggspel mellan fals och utsida. Panelen är nu ganska ovanlig i Sverige.
Bild 11 och 12. Enkelfasspont är en vanlig paneltyp som i princip har samma utseende som den dubbelfalsade panelen.
Bild 13 och 14. Dubbelfasspont som är en vanlig profil för invändiga paneler kan med fördel användas även till utvändiga paneler. Till skillnad från den spontade spårpanelen saknar dubbelfassponten ett öppet spår mellan de fasade kanterna.
Bild 15 och 16. Stockpanel som är en hyvlad ytterväggspanel används ofta i fritidshus för att ge den karaktären av liggtimmervägg.
