Det ska dimensioneras för horisontella och vertikala laster, till exempel egentyngd, nyttig last, snölast och vindlast, var för sig eller i kombination. Bärverk till bjälklag kan bestå av balkar (linjebärverk) eller ytbärande element.
Bärande element av trä kan utgöras av:
- bjälkar av konstruktionsvirke i hållfasthetsklasserna C30, C24, C18 eller C14
- balkar av limträ (L-trä) i hållfasthetsklass CE L40c (tillverkningsstandard)
- fanerträbalkar
- lättbalkar med flänsar av konstruktionsvirke och liv av K-skiva
- övriga lättbalkar med liv av till exempel rundstål eller spikplåtsdiagonaler.
Bild 1. Olika typer av bärande element av trä.
Ytbärande element
Med ytbärande element menas sammansatta element som i samverkan ska kunna överföra aktuella laster. Ytbärande element kan bestå av flänsar av skivmaterial på över- och/eller undersidan samt liv av balkar eller konstruktionsskivor (K-skivor). Flänsmaterialet på åtminstone den ena sidan samverkar med de bärande elementen genom limning eller dylikt för att uppnå hög styvhet och begränsade deformationer. Massivträelement förekommer med korslagda ihoplimmade plankor. Ett annat sätt att bygga höga trähus kan vara att resa pelar/balkstomme av till exempel limträ som kompletteras med träelement för uppbyggnad av bjälklag, fasader och tak.
Här går det att börja med taket för fuktsäkert byggande.
De flesta monteringsfärdiga trähus har ytbärande bjälklagselement med bärverk av balkar och konstruktionsskivor.
För att uppfylla höga krav på ljudisolering och brandmotstånd tillverkas en typ av ytbärande bjälklagselement bestående av träbjälkar fastgjutna mot en armerad betongplatta – så kallade samverkanselement.
Bild 2. Exempel på ytbärande bjälklagselement av lättbalkar i trä/träfiberskiva samt konstruktionsskivor.
Bild 3. Ytbärande element av trä och betong i samverkan. Speciella kramlor är ingjutna i betongplattan. Det färdiga bjälklaget monteras med betongen på ovansidan.
Botten-, källar- och mellanbjälklag
Träkonstruktioner för botten-, källar- och mellanbjälklag består vanligen av balkar med centrumavståndet 600 mm. Skivmaterial och isolering till bjälklag är till sina yttermått anpassade till detta centrumavstånd. Undergolvet utgörs vanligen av 22 mm spontade golvskivor (till exempel golvspånskiva) eller spontade golvbräder.
Bjälklagets statiska system är i regel fritt upplagda balkar (ett fack) eller kontinuerliga (två eller flera fack). Skarvar kan utföras industriellt med fingerskarvning eller spikplåtar, eller på byggplatsen med spikningsplåtar eller laskar av K-skivor eller konstruktionsvirke.
För att undvika knarr, öka bjälklagets styvhet och minska olägenheter av svikt, bör golvskivor skruvlimmas mot golvbalkarna istället för att spikas.
Undersidan av ett mellan- och vindsbjälklag förses vanligen med en beklädnad av panelbräder eller skivmaterial, som ofta monteras på underlag av gles panel eller speciella ljudisolerande plåtprofiler. Undersidan av ett bottenbjälklag förses med blindbotten av träpanel eller något skivmaterial. Konstruktionen bör utföras lufttät och klimatskyddande.
I 1½-planshus ingår mellanbjälklaget i takkonstruktionen, som utgörs av till exempel ramverkstakstolar eller treledsramar med bärande hanbjälke. Mellan takstolars underramar, i mitten av varje fack, placeras golvbalkar (mellanbjälkar).
Hela takkonstruktionen vilar på de längsgående ytterväggarna och på en (eller flera) bärande innervägg, så kallad hjärtvägg.
Bild 4. Bärande system för bottenbjälklag. Golvbalkarna läggs upp på grundmurar/grundbalkar eller bärlinor beroende på typ av grundkonstruktion. I de yttre bjälklagsfacken har man här valt att montera bärande kortlingar.
Bild 5. Bärande system för mellanbjälklag. Golvbalkarna läggs upp på bärande väggar. Vid större öppningar i bjälklaget, till exempel vid trappa, avväxlas erfoderligt antal balkar.
Bild 6. Bärande system för bjälklag i 1½-planshus.
Vinds- och hanbjälklag, tak- och terrassbjälklag
Träkonstruktioner för vinds-, han-, tak- och terrassbjälklag utförs vanligen av balkar med centrumavståndet 600 mm eller 1 200 mm beroende på typ av takkonstruktion.
Av värmehushållningsskäl är isolertjockleken hos vindsbjälklag ofta betydligt större (cirka 500 mm) än höjden på underramen (195 eller 220 mm om man använder konstruktionsvirke). Takstolar och takbalkar av trä kan utföras fribärande mellan ytterväggar och de används till såväl små som stora byggnader.
Bild 7. Bärande system för vindsbjälklag. Bjälklaget ingår här i takkonstruktionen som utgörs av fackverkstakstolar (W-takstolar).
Bild 8. Bärande system för takbjälklag, bestående av enkla takbalkar. De kan vara av konstruktionsvirke, limträ, lättbalk eller fanerträ.
