Vindlaster kan ge upphov till uppåtriktade krafter, lyftkrafter, som bestäms genom dimensionering. I de flesta fall motverkas lyftkrafterna av egentyngden hos takkonstruktionen. Taket förankras i stommen med hjälp av beslag eller bandstål.
Takkonstruktionen till en byggnad kan även medverka till att ta upp horisontell belastning och stabilisera stommen. Den horisontella belastningen orsakas i första hand av vindlast. Den stabiliserande konstruktionen döljs många gånger i mindre byggnader medan den i större byggnader ofta görs synlig.
Skivverkan och förankring
Skivverkan innebär att ett konstruktionsskikt tar upp krafter i sitt eget plan. Luckor av underlagsspont, plywood- eller spånskivor som underlagstak ger skivverkan. För att uppnå skivverkan erfordras att luckan eller skivan är tillräckligt tjock så att den inte bucklas samt att den spikas tillräckligt. Spontad träpanel ger inte lika god skivverkan men är i regel tillräcklig för småhus. Vid större byggnader krävs att träpanelen kompletteras med vindstag. En trästomme kan stabiliseras med hjälp av stålband eller -linor som spänns diagonalt som krysstag, eller av vindfackverk.
De laster som takskivan utsätts för måste kunna överföras till väggarna på ett säkert sätt. För mindre byggnader kan traditionell takstolsförankring med bandstål eller vinkelbeslag räcka. För större byggnader krävs särskild dimensionering av de förankringar och beslag som erfordras.
Bild 1. Exempel på stabilisering av större byggnad med hjälp av vindstag.
Bild 2. Exempel på stabilisering under byggtiden av enplans träregelstomme.
Bild 3. I ett småhus kan taket stabiliseras med underlagsspont eller träbaserade skivor. Väggarna stabiliseras vanligen med hjälp av beklädnadsskivor.
Vippning
Bärande element som är höga i förhållande till sin bredd, till exempel balkar eller fackverk, måste förhindras att vippa, det vill säga att den tryckta delen av tvärsnittet knäcker ut. Sådant stabilitetsbrott sker plötsligt och medför i värsta fall kollaps.
I en takkonstruktion av trä kan vippning inträffa i överkant av en kontinuerlig balk vid stöd eller i underkant av en balk utsatt för lyftkrafter orsakade av till exempel vindlast. Vippning av en hög balk förhindras vanligen genom att den stagas av åsar eller snedsträvor.
Bild 4. Exempel på stabilisering av takbalk för att förhindra vippning eller buckling.
