Förbanden är ofta konstruktionens svaga punkter och bestämmer därför ofta hela konstruktionens bärförmåga. Det finns dessutom risk att ett förband ger upphov till sprödbrott, om det inte utformas på rätt sätt. Sprödbrott ska om möjligt undvikas och i stället ska man sträva efter att utforma konstruktionen duktil, så att man får tydliga signaler innan brott inträffar. Detta kan åstadkommas om förbanden dimensioneras så att slutligt brott föregås av stora och synliga deformationer förorsakade av flytning i ståldelarna.
I de allra flesta limträförband används stålplåtar eller beslag i kombination med spikar, träskruvar, skruvar eller dymlingar. Långa självborrande träskruvar, som används både i förband och som förstärkning, har numera blivit allt vanligare. Även inlimmade skruvar används i viss utsträckning på samma sätt.
Dimensionering av träkonstruktioner kräver i allmänhet att byggnadskonstruktören beaktar fler faktorer än när konstruktioner av andra material dimensioneras. Sådana faktorer är lastens varaktighet, klimatklass och lastens riktning i förhållande till fibrerna. Vid dimensionering av träförband är det ytterst viktigt att konstruktören är förtrogen med materialets ortotropi och dess hygroskopiska egenskaper.
I avsnitt 14.1 ges en kort översikt av olika förband som förekommer i träkonstruktioner.
I avsnitt 14.2 diskuteras allmänna aspekter som berör träförband och vissa grundläggande principer för dimensionering av ståldelar ges. Olika sorters förband beskrivs sedan mera grundligt i avsnitt 14.3 – 14.9. Där beskrivs kraftöverföring i förbanden och exempel ges på hur förbanden kan modelleras på ett rimligt sätt. Exemplena är inte fullständiga dimensioneringsexempel; sådana finns i Dimensionering av limträkonstruktioner.
