Termisk nedbrytning, så kallade pyrolysreaktioner, är energikrävande och nedbrytningsprodukterna oxideras i den heta omgivningen och avger mycket energi, eller bryts ner ytterligare till kolmonoxid, CO, koldioxid, CO2, och vattenånga, H2O. Dessa är de huvudsakliga nedbrytningsprodukter som träet bildar. Följaktligen är förbränningen självunderhållande när en viss temperatur har uppnåtts.
Tabell 16.1 visar schematiskt vad som händer i trä när temperaturen och tiden ökar. SS-EN 1995-1-2 anger isotermen 300 °C i trätvärsnittet som gräns mellan förkolnat och opåverkat trä.
Förbränningen och den termiska nedbrytningen fortskrider inåt i träet från de brandexponerade ytterytorna med en bestämd ändlig hastighet, se figur 16.4. Om de omgivande förhållandena är lika beror denna hastighet huvudsakligen på densitet och träslag. Av de omgivande faktorerna har temperatur, värmetillskott och ventilation störst betydelse.
Materialets fuktkvot och eventuella behandlingar är också viktiga. Därför kan man säga att vid brand är djupet av det förstörda materialet (kolskiktet) ungefär proportionellt med exponeringstiden, eller mera noggrant, tiden under vilken förkolningsprocessen har pågått. Det opåverkade träets temperatur är under 100 °C, förutom i ett tunt skikt (10 – 20 mm) närmast pyrolyszonen, se figur 16.4.
Figur 16.4 Fenomen vid förkolningsprocessen.
Tabell 16.1 Termisk nedbrytning
| Temperatur (°C) | Fenomen |
| 20 | Rumstemperatur |
| 100 | Vatten avdunstar |
| 120 | Ligninet plasticeras |
| 170 | Termisk nedbrytning börjar |
| Över 170 | Nedbrytningsprodukter brinner |
| 300 | Förkolningen börjar |
