Treledstakstolar utförs vanligen som två snedställda överramar som formar taklutningen. Om treledstakstolen vilar på orörlig grundkonstruktion, överförs stödkraftens horisontella komponent direkt till grundkonstruktionen, se figur 9.1 b). Om treledstakstolen vilar på väggar eller pelare, behövs vanligen ett dragband för att uppta den horisontella kraftkomponenten vid stödpunkterna, se figur 9.1 a).
Treledstakstolar används normalt för konstruktioner där taklutningen är stor och för spännvidder där vanliga limträbalkar inte räcker till. Takets sekundärkonstruktioner består av antingen takåsar, bärande profilerade stålplåtar eller av bådadera, som bärs upp av takstolar med normalt 6 – 8 m mellanrum. Taklutningen för treledstakstolar som vilar på pelare eller väggar bör helst överskrida 14° (f ⁄ l ≥ 1 ⁄ 8) för att begränsa nedböjning vid nocken och horisontalförskjutning vid stöden. Om takstolarna placeras direkt på grundkonstruktionen, bör taklutningen helst överskrida 30° (f ⁄ l ≥ 1 ⁄ 3), huvudsakligen för att öka utrymmet under taket. Spännvidden bör vara 15 – 50 m.
För större spännvidder som är längre än 50 m kan treledstakstolens överramar förstärkas med ett system av stödsträvor (vanligen av limträ) och stålstänger, se figur 9.2 a), eller med ett sekundärt fackverkssystem under balkarna, se figur 9.2 b), det vill säga underspända konstruktioner.
I de följande avsnitten behandlas endast treledstakstolar med dragband.
Figur 9.1 Treledstakstolar.
a) På pelare,
b) på grundkonstruktion.
Figur 9.2 Förstärkta treledstakstolar.
a) Med stödsträvor av limträ eller konstruktionsvirke samt stålstänger,
b) med underliggande fackverk av limträ eller konstruktionsvirke.
