Det finns främst två typer av brandklasser för brand i byggnad, se Bild 1:
- Brandklasser för byggprodukter, som används främst för ytmaterial på väggar, tak och golv
- Brandklasser för brandmotstånd hos hela konstruktionselement.
Båda typerna baseras på det europeiska klassifikationssystemet som introducerades i byggproduktdirektivet CPD och finns kvar i byggproduktförordningen CPR.
Bild 1. Brand i byggnader inkluderar två viktiga faser: Initiell brand med krav på brandegenskaper hos ytermaterial och fullt utvecklad brand med krav på brandmotstånd hos konstruktionselement.
Brandklass för byggprodukter
Det europeiska klassifikationssystemet för byggprodukters brandtekniska egenskaper kallas ofta Euroklass-systemet och består av två delsystem:
- ett system för alla byggprodukter utom golvbeläggningar, alltså framför allt för ytskikt på väggar och innertak, se Tabell 1
- ett annat liknande system för golvbeläggningar, se Tabell 2.
Båda delsystemen har klasserna A till F, där klasserna A1 och A2 är obrännbara material.
Det europeiska systemet har ersatt de tidigare nationella klassifikationssystemen i de nordiska och baltiska länderna eller kan åtminstone användas som ett alternativ.
| Huvudklass | Rökklass | Droppklass | Krav enligt | FIGRA | Exempel på produkter | ||
| Obrännbarhet | SBI | Liten låga | W/s | ||||
| A1 | - | - | x | - | - | - | Sten, glas, stål |
| A2 | s1, s2 eller s3 | d0, d1 eller d2 | x | x | - | ≤ 120 | Gipsskivor (tunt papper), mineralull |
| B | s1, s2 eller s3 | d0, d1 eller d2 | - | x | x | ≤ 120 | Gipsskivor (tjockt papper), brandskyddat trä |
| C | s1, s2 eller s3 | d0, d1 eller d2 | - | x | x | ≤ 250 | Tapet på gipsskiva, brandskyddat trä |
| D | s1, s2 eller s3 | d0, d1 eller d2 | - | x | x | ≤ 750 | Trä och träbaserade skivor |
| E | - | - eller d2 | - | - | x | - | Vissa syntetmaterial |
| F | - | - | - | - | - | - | Ingen brandklass bestämd |
SBI = Single Burning Item, EN 13823, huvudmetod för ytmaterial utom golvbeläggningar;
FIGRA = FIre Growth RAte, viktigaste parametern för brandklass enligt SBI-metoden.
Tabell 1. Europeiska brandklasser för ytmaterial utom golvbeläggningar.
| Huvudklass | Rökklass | Krav enligt | CHR | Exempel på produkter | ||
| Obrännbarhet | Strålningspanel | Liten låga | kW/m2 | |||
| A1 fl | - | X | - | - | - | Sten |
| A2 fl | s1 eller s2 | X | x | - | ≥ 8 | Gipsskivor |
| B fl | s1 eller s2 | - | x | x | ≥ 8 | PVC, vissa textilgolv |
| C fl | s1 eller s2 | - | x | x | ≥ 4,5 | Vissa trägolv |
| D fl | s1 eller s2 | - | x | x | ≥ 3 | Flertalet trägolv |
| E fl | - | - | - | x | - | Vissa syntetmaterial |
| F fl | - | - | - | - | - | Ingen brandklass bestämd |
Strålningspanel, EN ISO 9239-1, huvudmetod för golvbeläggningar;
CHR = Critical Heat Flux, viktigaste parametern för brandklass enligt strålningspanelen.
Tabell 2. Europeiska brandklasser för golvbeläggningar.
Brandmotstånd hos konstruktionselement
Brandmotstånd innebär att konstruktionselement, t ex väggelement, måste kunna stå emot en fullt utvecklad brand och uppfylla vissa funktionskrav, bärförmåga (R), integritet (E) och isolering (I), se Bild 2. Brandexponeringen sker normalt enligt standardbrandkurvan som beskriver en fullt utvecklad brand, enligt definition i EN 1363-1. Byggnadsdelar förväntas kunna stå emot brandexponering under en specifik tidsperiod, t ex 60 minuter. Träkonstruktioner kan uppnå höga brandmotstånd, t ex REI 60, REI 90 eller högre.
Brandmotståndet hos en byggnadsdel kan verifieras med hjälp av provning eller beräkning. De europeiska provningsstandarderna för brandmotstånd är mer detaljerade än tidigare. I EN 1363-1 presenteras de allmänna kraven för provning av brandmotstånd och krav för byggnadselement till exempel väggar och bjälklag. Detaljer ges i serien EN 1365. EN 1363-2 inkluderar andra brandexponeringar än standardbrandkurvan för temperatur-tid.
Bild 2. Funktionskrav för brandmotstånd hos konstruktionselement:
Bärförmåga (R), Integritet/täthet (E) och Isolering (I).
Brandmotstånd och brandklasser för byggnadsdelar och konstruktionselement definieras i klassifikations-standarden EN 13501-2 och är kopplade till standardbrandkurvan för temperatur-tid. En översikt ges i Tabell 3. Träkonstruktioner kan uppnå de flesta brandklasserna.
| Konstruktionselement | Bärande | Avskiljande | Isolerande |
| R | E | I | |
| Väggelement | x | x | x |
| Bjälklag | x | x | x |
| Balkar | x | - | - |
| Pelare | x | - | - |
| Balkonger och loftgångar | x | - | - |
| Trappor | x | - | - |
| Dörrar och luckor (inkl. fönster) | - | x | x |
Tabell 3. Europeiska klasser för brandmotstånd hos konstruktionselement enligt EN 13501-2.
Det finns särskilda funktionsegenskaper (I1 och I2) för dörrar och fönster. Det finns även ytterligare funktionsegenskaper för t ex brandvägg (M), strålning (W), självstängning (C) och rökläckage (S), se EN 13501-2. En europeisk standard för att dimensionera brandskydd av träkonstruktioner är under utveckling, prEN 13381-7.
