När temperatur, syre och fukt inte kan kontrolleras kan virke som är naturligt beständigt till viss utsträckning väljas för att undvika nedbrytning.
I vissa konstruktioner kan kemiskt behandlat – det vill säga impregnerat – virke väljas då säkerhetsaspekten är stor eller då den bärande delen är svår att byta eller är i markkontakt. Pålar i mark under grundvattenytan angrips inte av röta eftersom miljön är för syrefattig för att rötsvamparna ska kunna växa där.
Nordiska Träskyddsrådet (NTR) har utarbetat en branschstandard. Denna standard omfattar klassindelning och krav på impregnerat trä i träskyddsklasserna NTR/M, NTR/A, NTR/AB och NTR/B.
Användningsområde för respektive klass:
| NTR/M | Trä i marina miljöer |
| NTR/A | Trä i markkontakt |
| NTR/AB | Trä ovan mark |
| NTR/B | Färdigbearbetade snickerier ovan mark till exempel träfönster |
Tabell 1.
Impregnering ger skydd mot rötsvampar men är inte lika effektiv mot blånad och mögel. Fuktigt, impregnerat virke som byggs in i en konstruktion riskerar att angripas av missfärgande svampar och lukt. Utrangerat virke, kapbitar och annat spill av impregnerat trä ska omhändertas enligt kommunens anvisningar och får inte brännas. För att undvika sprickbildning kan impregnerat virke ytbehandlas till exempel genom oljning.
