Fristående pelare kan knäcka ut i vilken riktning som helst. Tvärsnittet måste ges form och dimensioner som i alla riktningar effektivt kan förhindra sådan utknäckning. Slentrianmässigt ges fristående pelare oftast ett tvärsnitt med enklast möjliga geometriska form, det vill säga kvadratisk eller rektangulär. Ett cirkulärt tvärsnitt är mer materialeffektivt mot axiell tryckbelastning men det finns ännu effektivare tvärsnittsformer. En Y-form är mest materialsnål.
X-tvärsnittet är ett mycket effektivt tvärsnitt för en fristående pelare och relativt enkelt att tillverka.
Bild 1. Pelare med kryssektion, Antroposofernas hus, Järna. Arkitekt: E. Asmussen. Foto: Sture Samuelsson.
Det är tvärsnittets böjstyvhet (EI) i pelarens mitt som bestämmer bärförmågan mot knäcklaster. På samma sätt som för momentbelastade balkar kan pelare smalnas av mot sina ändar.
Bild 2. Utskjutande tak, Kung Haakons hall, Lillehammer, Norge. Fotograf: Sture Samuelsson.
Bild 3 visar exempel på fristående pelare med slanka pelare. Det är viktigt att försäkra sig om att kraften hamnar mitt i pelaren. Anliggningspunkterna mellan pelaren och över- och underliggande konstruktioner, såsom balkar, plattor, grundplintar med mera, måste utföras som en led som noggrant centrerar lasten.
Bild 3. Pelare för tak på Allhuset, Stockholms universitet. Arkitekt: Ralph Erskine. Foto: Sture Samuelsson.