För att beskriva en färgs sammansättning eller uppbyggnad är det nödvändigt att beskriva några viktiga begrepp.
Färgers sammansättning
- Bindemedel håller samman färgen och har betydelse för vidhäftning och för mekanisk motståndskraft.
- Spädningsmedel är en vätska som kan lösa eller dispergera bindemedlet samt bidra till att ge färgen rätt konsistens. I vissa färger (till exempel akrylatfärg) är bindemedlet inte löst i färgen i egentlig bemärkelse utan ingår i form av små droppar, så kallad dispersion.
- Pigment är ett kulörbärande, mer eller mindre finkornigt, pulver som blandas med bindemedlet utan att lösas i detta. Pigmenten svarar för färgens kulör och täckförmåga.
- Fyllmedel är ett finfördelat ämne med ringa täckförmåga och ringa färgningsförmåga. Det används för att anpassa färgen till olika egenskaper, till exempel att ge färgen en bra strykbarhet.
- Tillsatsmedel (additiv) av olika slag tillsätts bland annat för att förbättra konsistens, torktid och vätning av målningsunderlaget. Ett tillsatsmedel kan också ha svamphämmande effekt.
Täckande förmåga
Den täckande förmågan hos en ytbehandling är ett mått på hur väl nedbrytningen av underliggande trä hindras och hur väl trästrukturen framträder genom färgskiktet.
- Genomsynlig eller transparent behandling innebär att inga eller ringa pigment ingår. Träets egen kulör, struktur och ådring får helt eller delvis framträda.
- Laserande behandling innebär att en genomsynlig färg med låg pigmenthalt används. Kulören bestäms av lasyrens kulör i samspel med träets egen kulör. Det innebär att det är svårt att vid underhåll behålla kulören.
- Halvtäckande behandling ger ett något tjockare färgskikt, men visar fortfarande tydligt träets struktur. Den stora skillnaden mot laserande behandling är att kulören helt bestäms av täcklasyren. Träets kulör täcks helt.
- Täckande behandling har en hög pigmenthalt och ger ett relativt tjockt färskikt som ger ett bra skydd för träytan. Täckfärgen visar inget av träets kulör och täcker också mycket av trästrukturen.
Rötskydd
Medel som används för att skydda trä mot angrepp av svampar och skadedjur kallas träskyddsmedel. Man skiljer mellan medel för impregnering och medel för bestrykning eller doppning. En annan vanlig term är träkonserveringsmedel eller bekämpningsmedel. Träskyddsmedel ska vara registrerade hos Kemikalieinspektionen, KEMI, som utfärdar föreskrifter om träskyddsbehandlat virke.
Fukt- och erosionsskydd
Hit hör medel eller behandlingar som bidrar till att dämpa fuktrörelserna och förhindra erosion, det vill säga motstå väder och vinds nedbrytande inverkan. Någon sammanfattande term finns inte utan man måste därför i detta fall precisera eller nämna de behandlingar som har dessa egenskaper: olja, lasyr, färg etcetera.
Den fuktskyddande effekt som dessa medel har gör att de flesta av dem också har en viss rötskyddande verkan. Förutsättningen är att träet inte är utsatt för ständig eller långvarig uppfuktning.
Vill man ha ett fullgott träskydd och dessutom ett fukt- och erosionsskydd tvingas man i allmänhet tillgripa två eller flera behandlingar. Det finns dock impregneringsmetoder som, förutom ett fullgott rötskydd, ger träet en vattenavvisande yta. Om denna yta får utsättas för väder och vind försämras den vattenavvisande förmågan så småningom. För att bibehålla ett fullgott fukt- och erosionsskydd måste man därför komplettera ytbehandlingen efter en tid och ha ett regelbundet underhåll.
Det finns metoder som ger träet rötskydd, fuktskydd och infärgning i en process, till exempel den så kallade Royal-processen. Royal-processen innebär att virket först impregneras med ett saltbaserat impregneringsmedel. Därefter behandlas virket (=impregneras) med het olja under vakuum under några timmar. Till oljan kan även tillsättas färgpigment för att uppnå en kulör på virket.
Indelning av färgtyper enligt Europeisk standard
Inom den Europeiska standardiseringen (CEN) har man kommit överens om en klassificering av färger i utomhusanvändning efter utseende, användningsområde och funktion.
Utseendet beskrivs efter tre kriterier: filmtjocklek, täckförmåga och glans.
Användningsområdet beskrivs efter på vilken typ av konstruktion färgen ska användas: ”Stabila konstruktioner” (till exempel träfönster och trädörrar), ”Semistabila konstruktioner”(till exempel träfasader) eller ”Icke stabila konstruktioner” (till exempel staket). Indelningen i stabila, semi stabila och icke stabila konstruktioner beror av i vilken utsträckning konstruktionen utsätts för dimensionsändringar på grund av till exempel fuktupptag och fuktavdunstning.
Funktionen beskrivs efter i vilket användningsområde produkten används och vilken klimatpåverkan som beräknas ske på produkten (milt, medium eller hårt klimat).
Indelning av färgtyper enligt AMA Hus
AMA Hus innehåller särskilda avsnitt om målning och om yt- och skyddsbehandlingar samt föreskrifter om material och utförande. Dessa föreskrifter är inte generellt bindande i likhet med lagar och kungörelser men om så avtalas mellan två parter blir de föreskrifter som åberopas ur AMA Hus bindande.
